Ädelstenar

Många ädelstenar bearbetas med värme och/eller olika färglösa substanser i samband med slipningen för att få ett så vackert utseende som möjligt. Nedan kan du läsa mer om några av de ädelstenar som är vanligt förekommande i smycken.

Safir
Namnet safir (från det grekiska ordet för blå) användes förr om flera olika typer av stenar. Runt år 1800 upptäckte man att safir och rubin båda består av mineralet korund. Till en början fick endast den blå varianten namnet safir. Korund i andra färger fick andra (ibland förvirrande) namn. Gul korund kallades till exempel ”orientalisk topas” och grön korund ”orientalisk peridot”. I dag benämns alla ädelstenar av korund safir, utom de röda, som är rubiner. Man kan alltså tala om exempelvis grön safir, gul safir eller färglös safir. Orangegul safir kallas ibland padparadscha, vilket sägs härstamma från det singalesiska ordet för lotusblomma. Säger man bara safir, avses den blå varianten.

 

 

 

Agat
Namnet agat kommer från en gammal fyndplats vid floden Achates på Sicilien. Agat består av ett kompakt aggregat av kalcedon, uppbyggt av tunna skikt som skapar vackra mönster i stenen. Ädelstenen kan vara relativt enfärgad eller bestå av skikt i olika färgnyanser. Agat från de idag uttömda, tyska fyndigheterna går i ljusa skiftningar av rosa, rött och brunt med lysande, grå mellanskikt. Sydamerikansk agat är däremot oftast naturligt grå och färgas därför innan den används. Vissa typer av agat är nästan helt transparenta, medan andra är ogenomskinliga.

 

 

 

Opal
Opalens skiftande, regnbågsfärgade skimmer kommer sig av små kulor (en tiotusendels millimeter i diameter) som bryter och reflekterar ljus. Stenen innehåller vatten, vanligtvis 3–20 %. Vattnet kan med tiden försvinna ur stenen, vilket gör att den spricker och förlorar sin skimrande effekt. Sprickor kan tillfälligt lagas om man smörjer in stenen med vatten eller olja. Man kan också förlänga stenens livslängd genom att förvara den i fuktig vadd. Det gör också att det vackra färgspelet framhävs.

 

 

Rubin
Rubinen har fått sitt namn från det latinska ordet för röd (”ruber”). Stenen är en variant av mineralet korund och får sin röda färg av små mängder krom (den kan ibland också ha en brunaktig nyans som då orsakas av järn). Färgen varierar ofta något beroende på var stenen kommer ifrån. Den mest eftertraktade rubinfärgen är en intensivt röd ton som kallas ”duvblodsfärg”. Rubiner kan vara nästan randiga eller fläckiga i färgen, och variera från nästan helt transparanta till ogenomskinliga. Stenar av något lägre kvalitet hettas ofta upp för att få en vackrare färg. Oslipade stenar kan vara matta och ganska oansenliga, medan de slipade glittrar som diamanter. Rubinen är också en av de hårdaste ädelstenarna, med hårdhetsgrad 9.

 

 

 

Lapis lazuli
Den här blå stenen, vars namn kan sägas betyda himmelssten, består huvudsakligen av silikat av flera olika mineraler, och klassas därför egentligen som en bergart. Stenen innehåller ofta kalcit (vitaktig), sodalit (blå), pyrit (koppargul), augit och diopsid, men huvuddelen är alltid lazurit. Billigare stenar har ofta en hög grad av vit kalcit, eller kalkspat, medan ett sätt att känna igen ett bättre exemplar är en fin fördelning av pyrit. För mycket pyrit är dock inte heller önskvärt, då det ger en grönaktig färgton. Lapis lazuli är känsligt för starkt tryck, höga temperaturer, syror och tvål.