Ädelmetaller

Äkta smycken framställs av olika material. De viktigaste grundmaterialen är olika typer av ädelmetaller. Ädelmetaller kännetecknas av att de, trots högre temperaturer, inte förenar sig med syre, det vill säga att de inte oxiderar eller rostar. Dessa egenskaper hittar vi hos guld, platina, silver, rodium och palladium. Inom guldsmedskonsten är det dock framförallt de tre förstnämnda som används.

Guld

Guld är den mest smidbara och duktila av alla ädelmetaller. Ett enda gram kan dras ut så att det blir 2 km långt. Eftersom rent guld (24 k) är så mjukt måste guld som ska arbetas till smycken legeras (blandas) med andra material, som koppar eller silver. Guldsmycken har en stämpel som anger hur mycket guld smycket innehåller. Guldhalten anges i tusendelar. 14 k guld innehåller 585 tusendelar guld och 415 tusendelar andra metaller. I Sverige anges oftast karatbeteckning för att ange guldhalt, medan det i andra länder är vanligt att guldhalt anges i tusendelar.

Andelen guld som krävs för att ett material ska få kallas äkta guld skiljer sig mellan olika länder. I Sverige är den lägsta andelen 9 karat guld. Vissa av de smycken som säljs hos KLiNGEL innehåller 333 tusendelar guld, vilket motsvarar 8 karat.

Silver

Precis som guld är silver en mycket mjuk och böjlig ädelmetall och måste därför legeras (blandas) för att kunna arbetas. Silver legeras huvudsakligen med koppar. Silverhalten i ett föremål anges i tusendelar (t.ex. 925/1000 eller 830/1000). Silver 925, s.k. sterlingsilver, är vitare och mjukare att bearbeta än silver 830, vilket brukar kallas verksilver. Silver 925 lämpar sig därför för smycken, medan silver 830 passar bättre för bruksföremål som bestick.

Silver reagerar med svavel i luften och silverbestick bör därför putsas med silverputs med jämna mellanrum. Besticken ska förvaras i därför avsett skrin för att skyddas mot missfärgning. Sterlingsilver missfärgas inte lika snabbt som verksilver. Silver leder elektricitet och värme bäst av ädelmetallerna och har även en bakteriedödande verkan.

Platina

Platina är den tyngsta, mest sällsynta, renaste och hårdaste av ädelmetallerna. På grund av dess höga smältpunkt (1773° C) lärde sig juvelerare att bearbeta platina först för ca 200 år sedan. Platina är den mest beständiga av alla ädelmetaller och tack vare den höga densiteten och segheten är materialet extremt slitstarkt. Platinaringar varar livet ut, nästan utan att slitas, repas eller förlora sin lyster. I ren form är platina mycket böjligt. 1 gram kan dras ut till en 2000 m lång tråd. Platina har låg värmeledningsförmåga, vilket gör att materialet inte deformeras även om det utsätts för mycket hög värme. Platinasmycken kan därför också bäras i bastun utan att bli varma.

Äkta platina har en finhalt av lägst 950 tusendelar, d.v.s. 95 %. Platinalegeringar innehåller alltså som mest 5 % övriga metaller. Platina legeras oftast med koppar, men kan även (speciellt vid vigselringar) blandas med kobolt eller palladium. Eftersom platinasmycken är så rena är de ytterst hudvänliga och perfekta för allergiker. Metallens hållfasthet gör att platinasmycken lämpar sig mycket väl för infattning av ädelstenar.