SMYCKEN
Vad är skillnaden mellan olika ädelmetaller och vad ska man tänka på när man köper pärlor? Här hittar du information om de stenar, metaller och pärlor vi använder i våra smycken.
Diamanter
Ordet diamant kommer från grekiskans adamas, som betyder oövervinnlig eller okrossbar, och diamanten är det hårdaste mineral som förekommer i naturen. Stenen har värdet 10 på Mohs hårdhetsskala, en skala där naturliga mineral placeras beroende på sin förmåga att repa varandras yta. Diamant är ca 4 gånger så hårt som korund, som har hårdhetsgrad 9. Det medför att det enda som kan repa eller slipa en diamant är en annan diamant. För diamantslipning används därför ofta diamantpulver.
En smyckesdiamants värde bedöms efter fyra kvalitetskriterier. Dessa brukar ibland benämnas de fyra C:na efter de engelska originaltermerna: cut (slipning), colour (färg), clarity (klarhet) och carat.
Diamantens lyster avgörs i stor utsträckning av slipningen, där en bra slipning använder diamantens brytningsindex för att ge en sten med vacker lyster. Den klassiska briljantslipningen har 57 fasetter. Färgen kan variera, men de mest värdefulla och sällsynta diamanterna är helt färglösa. Klarheten, eller renheten, mäts efter antalet och storleken på inneslutningar, ihåligheter och repor i diamanten. Carat har ingenting med guldenheten karat att göra, utan används i dessa sammanhang för att beskriva diamantens vikt. 1 carat väger 200 milligram.
CUBIC ZIRCONIA
Cubic zirconia är en konstgjord diamant. Det är en imitation som även ibland kallas kubisk zirkonia eller bara cz. Cubic zirconia slipas som en diamant, och är ofta helt färglös. Stenen kan dock även förekomma i färger som rosa och blått. Cubic zirconia är inte lika hård som diamant, och har mycket lägre värmeledningsförmåga. Ett otränat öga ser normalt ingen skillnad på cubic zirconia och diamant, men för smycken som ska användas dagligen under lång tid har den äkta diamanten fördelen att den behåller sin lyster och är mer hållbar än cubic zirconia.
Ädelmetaller
Äkta smycken framställs av olika material. De viktigaste grundmaterialen är olika typer av ädelmetaller. Ädelmetaller kännetecknas av att de, trots högre temperaturer, inte förenar sig med syre, det vill säga att de inte oxiderar eller rostar. Dessa egenskaper hittar vi hos guld, platina, silver, rodium och palladium. Inom guldsmedskonsten är det dock framförallt de tre förstnämnda som används.
Guld
Guld är den mest smidbara och duktila av alla ädelmetaller. Ett enda gram kan dras ut så att det blir 2 km långt. Eftersom rent guld (24 k) är så mjukt måste guld som ska arbetas till smycken legeras (blandas) med andra material, som koppar eller silver. Guldsmycken har en stämpel som anger hur mycket guld smycket innehåller. Guldhalten anges i tusendelar. 14 k guld innehåller 585 tusendelar guld och 415 tusendelar andra metaller. I Sverige anges oftast karatbeteckning för att ange guldhalt, medan det i andra länder är vanligt att guldhalt anges i tusendelar.
Andelen guld som krävs för att ett material ska få kallas äkta guld skiljer sig mellan olika länder. I Sverige är den lägsta andelen 9 karat guld. Vissa av de smycken som säljs hos KLINGEL innehåller 333 tusendelar guld, vilket motsvarar 8 karat.
Silver
Precis som guld är silver en mycket mjuk och böjlig ädelmetall och måste därför legeras (blandas) för att kunna arbetas. Silver legeras huvudsakligen med koppar. Silverhalten i ett föremål anges i tusendelar (t.ex. 925/1000 eller 830/1000). Silver 925, s.k. sterlingsilver, är vitare och mjukare att bearbeta än silver 830, vilket brukar kallas verksilver. Silver 925 lämpar sig därför för smycken, medan silver 830 passar bättre för bruksföremål som bestick.
Silver reagerar med svavel i luften och silverbestick bör därför putsas med silverputs med jämna mellanrum. Besticken ska förvaras i därför avsett skrin för att skyddas mot missfärgning. Sterlingsilver missfärgas inte lika snabbt som verksilver. Silver leder elektricitet och värme bäst av ädelmetallerna och har även en bakteriedödande verkan.
Platina
Platina är den tyngsta, mest sällsynta, renaste och hårdaste av ädelmetallerna. På grund av dess höga smältpunkt (1773° C) lärde sig juvelerare att bearbeta platina först för ca 200 år sedan. Platina är den mest beständiga av alla ädelmetaller och tack vare den höga densiteten och segheten är materialet extremt slitstarkt. Platinaringar varar livet ut, nästan utan att slitas, repas eller förlora sin lyster. I ren form är platina mycket böjligt. 1 gram kan dras ut till en 2000 m lång tråd. Platina har låg värmeledningsförmåga, vilket gör att materialet inte deformeras även om det utsätts för mycket hög värme. Platinasmycken kan därför också bäras i bastun utan att bli varma.
Äkta platina har en finhalt av lägst 950 tusendelar, d.v.s. 95 %. Platinalegeringar innehåller alltså som mest 5 % övriga metaller. Platina legeras oftast med koppar, men kan även (speciellt vid vigselringar) blandas med kobolt eller palladium. Eftersom platinasmycken är så rena är de ytterst hudvänliga och perfekta för allergiker. Metallens hållfasthet gör att platinasmycken lämpar sig mycket väl för infattning av ädelstenar.
Pärlor
Fem saker att tänka på när du ska köpa odlade pärlor:
Storlek
Idag varierar storleken på odlade akoyapärlor från Ø 3 mm till 10 mm. När du köper pärlhalsband ska storleken på pärlorna framförallt passa till den längd du vill ha på halsbandet. Ju större diameter, desto högre pris (förutsatt att de andra kvalitetskriterierna är konstanta).
Färg
När det gäller pärlornas färg är det viktigaste att hitta en färg som passar dig och din hudton. Vita pärlhalsband eller pärlhalsband med svagt vitrosa ton är ofta mest populära och den höga efterfrågan på dessa nyanser gör att priset blir något högre. Tänk på att många av oss passar bra i champagne- eller crèmefärgade pärlor.
Lyster
Lystern är a och o när du köper pärlsmycken. En vacker lyster är viktigare än form, färg och storlek. Lystern är beroende av ytans kvalitet. Pärllagret på en pärla av hög kvalitet ska vara tjockt. Ju bättre lyster, desto vackrare smycke.
Form
Förr fanns oftare kravet att odlade pärlor skulle vara helt runda. Idag ligger fokus mer på individualitet, och kraven på lyster och ytskikt är viktigare än formen – oavsett om du väljer south seapärlor, akoyapärlor eller sötvattenspärlor.
Yta och pärllagrets tjocklek
Här kan det vara nödvändigt att ta råd av en smyckeexpert. Eftersom pärlan är en naturprodukt förekommer ibland mindre oregelbundenheter i ytan, något som bara till viss del påverkar pärlans värde. Viktigare är att pärllagret är tillräckligt tjockt. Pärlans kärna saknar nämligen lyster i sig.
TA HAND OM DINA PÄRLOR
Vårda dina pärlor omsorgsfullt. Då håller de längre!
- Pärlans yta är känslig för alla typer av kosmetika, hår- och hudvårdsprodukter, t.ex. hårspray, parfymer och krämer. Undvik dem när du bär pärlor. Om du ändå vill använda hårspray, kan du spraya på den först, innan du tar på dig pärlorna. Använd aldrig parfym på huden under pärlorna – då kan de förstöras.
- Torka av pärlorna med en mjuk, lätt fuktad duk efter varje användning, eftersom beläggningar kan skapa missfärgningar. Förvara pärlorna i en egen, mjuk ask, inte tillsammans med andra smycken. Lägg inte någon bomullstuss i asken, det blir för torrt.
- Bär inte pärlhalsband när du solar och badar. Både tråd och pärlor kan ta skada av det.
- Låt en juvelerare undersöka ditt pärlhalsband en gång om året, och vid behov trä om det om tråden börjar bli dålig.
Ädelstenar
Många ädelstenar bearbetas med värme och/eller olika färglösa substanser i samband med slipningen för att få ett så vackert utseende som möjligt. Nedan kan du läsa mer om några av de ädelstenar som är vanligt förekommande i smycken.
Safir
Namnet safir (från det grekiska ordet för blå) användes förr om flera olika typer av stenar. Runt år 1800 upptäckte man att safir och rubin båda består av mineralet korund. Till en början fick endast den blå varianten namnet safir. Korund i andra färger fick andra (ibland förvirrande) namn. Gul korund kallades till exempel ”orientalisk topas” och grön korund ”orientalisk peridot”. I dag benämns alla ädelstenar av korund safir, utom de röda, som är rubiner. Man kan alltså tala om exempelvis grön safir, gul safir eller färglös safir. Orangegul safir kallas ibland padparadscha, vilket sägs härstamma från det singalesiska ordet för lotusblomma. Säger man bara safir, avses den blå varianten.
Agat
Namnet agat kommer från en gammal fyndplats vid floden Achates på Sicilien. Agat består av ett kompakt aggregat av kalcedon, uppbyggt av tunna skikt som skapar vackra mönster i stenen. Ädelstenen kan vara relativt enfärgad eller bestå av skikt i olika färgnyanser. Agat från de idag uttömda, tyska fyndigheterna går i ljusa skiftningar av rosa, rött och brunt med lysande, grå mellanskikt. Sydamerikansk agat är däremot oftast naturligt grå och färgas därför innan den används. Vissa typer av agat är nästan helt transparenta, medan andra är ogenomskinliga.
Opal
Opalens skiftande, regnbågsfärgade skimmer kommer sig av små kulor (en tiotusendels millimeter i diameter) som bryter och reflekterar ljus. Stenen innehåller vatten, vanligtvis 3–20 %. Vattnet kan med tiden försvinna ur stenen, vilket gör att den spricker och förlorar sin skimrande effekt. Sprickor kan tillfälligt lagas om man smörjer in stenen med vatten eller olja. Man kan också förlänga stenens livslängd genom att förvara den i fuktig vadd. Det gör också att det vackra färgspelet framhävs.
Rubin
Rubinen har fått sitt namn från det latinska ordet för röd (”ruber”). Stenen är en variant av mineralet korund och får sin röda färg av små mängder krom (den kan ibland också ha en brunaktig nyans som då orsakas av järn). Färgen varierar ofta något beroende på var stenen kommer ifrån. Den mest eftertraktade rubinfärgen är en intensivt röd ton som kallas ”duvblodsfärg”. Rubiner kan vara nästan randiga eller fläckiga i färgen, och variera från nästan helt transparanta till ogenomskinliga. Stenar av något lägre kvalitet hettas ofta upp för att få en vackrare färg. Oslipade stenar kan vara matta och ganska oansenliga, medan de slipade glittrar som diamanter. Rubinen är också en av de hårdaste ädelstenarna, med hårdhetsgrad 9.
Lapis lazuli
Den här blå stenen, vars namn kan sägas betyda himmelssten, består huvudsakligen av silikat av flera olika mineraler, och klassas därför egentligen som en bergart. Stenen innehåller ofta kalcit (vitaktig), sodalit (blå), pyrit (koppargul), augit och diopsid, men huvuddelen är alltid lazurit. Billigare stenar har ofta en hög grad av vit kalcit, eller kalkspat, medan ett sätt att känna igen ett bättre exemplar är en fin fördelning av pyrit. För mycket pyrit är dock inte heller önskvärt, då det ger en grönaktig färgton. Lapis lazuli är känsligt för starkt tryck, höga temperaturer, syror och tvål.
Smyckesvård
Smycken är gjorda för att användas, och smycken som används ofta behöver lite extra omsorg. Om du rengör dina smycken regelbundet håller de sig fina och glansiga längre, eftersom luftföroreningar, smink- och hudrester gör att smyckena reagerar med luften, eller oxiderar, snabbare. Guld- och silversmycken tvättas enklast med lite diskmedel och vatten. Vid behov kan man använda en mjuk tandborste eller diskborste. Om smycket har någon pärla eller sten får man vara försiktig eftersom vissa stenar inte tål hett vatten eller starka rengöringsmedel.
Bra att veta
- Ädelstenar bör aldrig utsättas för hårda slag eller stötar. Detta gäller även mycket hårda stenar, som exempelvis diamanter.
- Stark hetta kan orsaka färgförändringar i vissa stenar.
- Pärlor kan må bra av att då och då tvättas i ett vattenbad med lite tvål eller milt diskmedel.
- Pärlhalsband bör torka liggande, så att inte snöret böjs, knyter ihop sig eller bryts.
